Imorse när jag kom på att det var Fredag begav jag och Assar oss till öppnaförskolan, efter att jag tvekat många gånger.

Jag tycker att det är lite jobbigt när man inte känner någon. Men det kommer man över genom att gå dit och ta över hela

lokalen!

BOOOOOOM!

Skoja bara.. Jag och Assar var som vanligt sist av alla.

Men det var lite andra människor där denna gången två små 7 månaders bebisar och en på 4 månader och resten var stora.

Assar tyckte att det var jätte roligt! Han busade och kravlade runt på golvet och lekte med sina nya kompisar eller en utav dem iaf.

Jag bor ju i en liten by och det gör ju att folk bli lite nyfikna om de inte riktigt känner dig. Även denna gången vart det lite frågor.

-Vart bor du? 

(Jahaaaa, det huset med alla hundarna)

Hur många hundar har ni?

(Oj, 3 stycken, det är många)

Jag kan också tycka att det blir många hundar ibland. Eftersom min tid inte räcker till åt alla varje dag, eftersom jag är trött ibland om jag sovit dåligt, om jag inte hunnit äta något ordentligt osv. osv.

Men jag älskar dem. 

Ibland finns dagar då jag önskar att jag inte hade några hundar, eller att vi kunde ge bort dem. Men så ångrar jag mig så fort jag ser dem.

Jag var med och förlöste Arracc och Triccsie, jag var där när de tog sitt första riktiga andetag och hållit dem i handen, rynkiga, skrynkliga och så små att de fick plats i min handflata. Jag har flaskmatat dem i 2 veckor för att deras Mamma

vägrade mata dem.

De kanske inte är männskliga men de är min familj och familj håller ihop.

/Petra