Idag kom lille Milo och hans Mamma på besök.

Skönt att få prata med någon som precis själv fått barn och hon är så lättsam att prata med.

Hon har även en 1½ åring som är mer vild än tam och det tror jag hon brås på sin Mor, haha! 

Vi pratade om förlossningen och då skulle jag försöka återberätta en pinsam händelse hur jag kände det som när han kom ut, fast det var inte han jag kände...

- "Första gången då jag trodde att han var på väg ut så var det bajs som kom.."

- "Det är inget du ska skämmas för, det händer dem flesta."

- "Jo jag vet, men jag trodde ju att det var han."

- "VA?! Trodde du bajset var han?! Hur kunde du tro det?!"

- "Nej alltså det kändes som han! Det var inte som att jag såg bajset och trodde det var ett barn."

Två amningshjärnor delux!

/Petra

Eftersom det finns så otroligt många fian bebiskläder så är det ju så roligt att knäppakort på dem och föreviga dem, nu säger jag inte att alla måste tycka det är roligt men jag tycker att det är skojigt. haha!

Assars photoshoot idag gick väl så där. Jag har inte lyckats köpa ett nytt kamerahus till vår systemkamera så min HTC används flitigt. Dock är det ju lite irriterande när man inser att batteriet snart är slut och då börjar telefonen ta bilder i skitdålig kvalité, troligtvis för att spara batteri... som om det vore viktigt!

Söta bilder men ingen som vart direkt jätte bra. Sparkdressen har Linnea valt och jag tyckte den var superfin!

Bästa bilden! Som sagt, sparkdress från Lindex Newborn, love it! Tydligen så fanns det inte så mycket pojkigakläder på Lindex barnavdelning men det är ju så inne med att alla ska se likadana ut oavsett kön, vart turkost och inte rosa iaf.

/Petra

Gick iväg en sväng till Öppna förskolan, ungefär som kyrkis antar jag fast med färre kristna.

Det öppnar klockan 9 och stänger klockan 11 och vi kom dit 10.30

Jag hade en baktanke där, om jag inte trivs så behöver jag inte vara där lämgre än 30min.

Men jag ska nog ge det en chans till, de två ynka Mammorna som var där denna dagen var i samma ålder som mig och det är sällsynt i denna lilla by att hitta några som är i samma ålder.

Assar får väl egentligen inget utbyte än förutom att han får se andra ungar, inte för att jag tror att han fattar.

Men för mig är det skönt att få komma hem ifrån.

Han gjorde ett väldigt fint första intryck:

"Kom ungar så ska ni få se på en liten bebis."

Alla barn samlades runt honom och han började skrika så de andra ungarna sprang iväg.

/Petra

Prolog:

På Torsdagen den 21 Februari kommer en utav mina bästa vänninor och hälsar på, hon får se magen för första gången och vi skojar om att bebisen måste komma ut innan hon far hem till Kalmar igen. Vi tar alla hundar på en ganska lång promenad och av någon underlig anledning tar jag två och hon tar en hund. 

På kvällen 21 Februari sitter jag i soffan med min sambo Robert och säger att bebisen faktiskt få ta och komma ut nu, för nu orkar jag inte vara så här stor längre. Vi skojar om att jag kommer att gå 3 veckor övertiden, han går upp och sätter sig vid datorn och jag tar 2 smörgåsar med salami och en kopp blåbärssoppa och lägger mig och sover. 

Klockan 1.30

natten till Fredagen den 22 Februari vaknar jag utav att jag har krypit jätte nära min sambo i fosterställning och jag har täcket mellan benen. Täcket är blött och jag tänker på engång att jag har haft sådan halsbränna att jag har kallsvettas och tänker sedan:

"Så här kan jag inte ligga och svettas ned Robert."

Jag tänker precis vända på mig då jag inser att jag har en annan sorts smärta, det känns som mensvärk, då går det upp ett ljus i min lilla reprilhjärna att vattnet har gått och värkarna har startat. Så i panik sätter jag mig upp i sängen och känner hur vattnet forsar.

Robert får en ordentlig knuff i ryggen.

"VATTNET HAR GÅTT!"

Robert som är ganska trögstartad så här när han vaknat mitt i natten fattar ingenting och jag springer runt som en yr höna och försöker ta på mig kläder som blir genomblöta hela tiden och det enda jag har i bindväg är nå jäkla trosskydd! Så det fick helt enkelt bli blött, vi packade det sista i BB-väskan men glömde hälften.

Klockan 2.10

satt vi i bilen och jag beskrev för Robert hur det kändes:

"Det känns som en ordentlig jäkla mensvärk. Fortsätter det så här kommer jag att lungt klara det! Men det gör ont nu och det kommer ju göra ondare och då kommer jag få ett helvete."

Vi ringde till förlossningen i Karlskoga och berättade att vi var på gång in.

Klockan 3.14 

kom vi in till förlossningen och jag blir undersökt utav en supertrevlig barnsmorska vid namn Marlene. Vattenavgång bekräftas och jag är öppen 1 cm. Hon gör CTG-test och allt ser normalt ut.

Klockan 4.10

frågar BM vad jag vill göra och hon ger förslaget att jag ska lägga mig i badet.

Så där låg jag och mös och kände hur kroppen slappande av.

"Fan vad najs!" tänkte jag!

Robert hämtade kaffe och saft och även datorn så att vi skulle ha något att göra men det dröjde inte länge för än

jag fick så ont att jag bara vred och vände mig i badkaret. Någon hade placerat ljusstakar vid badkarskanten med elljus i och dem slog jag all världensväg någonstans och sedan kände jag hur jag höll på att kräkas.

Robert tog papperkorgen som stod där inne på toaletten och jag kräktes och kräktes. Robert hämtade BM som tittade lite konstigt på oss, hon tömte papperkorgen och tog en utav alla miljoner kräkpåsar som satt i en monter på väggen och gav mig den..

Klockan 5.30

har jag så ont att jag inte orkar ligga kvar i badet, jag vet inte vart jag ska ta vägen. Så jag lägger mig på britsen och Robert sätter sig i soffan och somnar. BM kommer tillbaka och kollar hjärtljuden och jag har fortfarande jätte-skit-ont så hon frågar om jag vill prova lustgasen. Men så när jag provar den så är den på 100% lustgas och 100% syre, så jag vart supersnurrig och kändes som att jag skulle dö, jag ville INTE prova den något mer. Så hon sa att jag skulle få EDA men att narkosläkaren skulle sätta i en sådan.

Klockan 6.55

får jag min kära EDA och allt blir bättre! Jag hade redan så ont att jag kände knappt när de stack mig.

Marlene säger hejdå.

Klockan 7

kommer Barnmorskan Malin och hennes vapendragare Ulla och Maria. Jag känner mig lycklig eftersom EDA:n har fungerat så bra så jag ger dem en komplimang för att de ser då fräscha ut och att dem är fin i håret.

Klockan 7.10 

Sover jag en stund och runt 7.30 börjar jag ringa runt och försöka fixa hundvakt. Anne-Lie och Tobias skulle ta morgonpasset med hundarna och Linnea skulle ta kvällspasset. Jag hade ringt min Mamma på natten och sagt att vi var inne på förlossningen så jag passade på att prata med henne också.

Klockan 8.45

Är jag öppen 6 cm och BM sätter en skalp-elektrod på Bebisens huvud så att hon kan se hjärtljuden ordentligt. Jag fick sätta mig på en pilatsesboll och hoppa runt lite. Varje gång det kom en värk skulle jag röra lite på mig. Robert satt bakom mig och masserade mitt stackars ryggslut.

Sedan fick jag 38,2 i feber, det kände jag inte själv, jag hade ont, satt på en gigantisk boll och mådde lite illa. Då fick jag 2 alvedon.

Klockan 8.59

har jag fortfarande feber och får därför antibiotika i droppen och vattenavgången har då hållit på i 8 timmar.

Klockan 10.15

Börjar värkarna blir mer kraftfulla och jag har inte alls samma effekt av EDA:n. Så jag blir erbjuden att prova lustgas igen, men jag är tveksam. Men då föreslår BM att de ska sänka lustgasen till 40 så att jag inte blir lika yr. Det funkade kanon! Äntligen kunde jag få hjälp av den förbannade lusgasen!

Klockan 11.00

fick jag uppleva något som jag aldrig hoppas få att uppleva igen för än jag blir supergammal. Jag kunde inte kissa och det var tydligen något man var tvugen att göra innan man gjorde undersökning, så de tog fram en kateter.. AUTCH! Säger jag bara, jag har fotfarande lite ont efter den. Det visade sig iaf att jag måste egentligen var superkissnödig för det kom väldigt mycket i påsen. Visade sig att jag var öppen 8cm.

Klockan 12.10

Har jag sjukt ont och jag säger till Robert att:

"Hur jävla ont det än gör skulle jag aldrig vilja göra det ogjort, det är en sådan häftig upplevelse!"

Undersökningen visar att jag är öppen 10cm.

Men, men, men det är någon jäkla kant som svullnad upp där inne så att huvudet kan inte riktigt komma förbi så den måste masseras, masseras och masseras.

12.38

stod jag på knä och hängde ned för britsen. Barnmorskorna Malin och Ulla satt i soffan och bevakade att jag stod på rätt sätt och pratade om ditten och datten och plötsligt insåg jag att Robert var BORTA! 

"Han skulle bara gå och äta lunch." 

Okej, då vart jag lite lugnare.

Klockan 12.48

har jag fortfarande 38 grader i feber.

Klockan 13.20

jag halvsitter på britsen och har bajsont!

Klockan 13.30

börjar det ta förlångt tid så bebisen orkar inte riktigt enligt hjärtljuden.

Klockan 13.35

börjar ordentliga krystvärkar.

Åh vad ont det gör! Jag lägger mig på vänstersidan och jag känner verkligen hur det trycker på, det känns som om att jag är redigt skitnödig. BM säger att jag är duktig men använder helt fel namn, hon kallar mig Frida men eftersom lustgasen lät så högt så jag trodde jag att hon sa: "Duktig Slida!"

Jag skrattade så jag höll på att kissa på mig.

Jag skriker när värkarna kommer.. men det fick jag inte så jag var tyst imellan åt men kunde ändå inte låta bli att skrika ibland.

Jag ser lite utav huvudet och BM säger att det är en bebis med mycket hår... och SVART är det också!

Woot? Svart? Tänkte både jag och Robert. 

Klockan 13.39

kommer doktorn in för att bevaka ifall vi behöver en sugklocka.

Men jag fattade inte riktigt vem det var, utan helt plötsligt hade jag en hel fotbollspublik som kikade mig mellan benen, det var Robert som berättade för mig sedan vem det var och varför.

Jag själv börjar inse att det tar alldeles för lång tid. Så fast jag inte egentligen orkar krystar jag allt jag orkar, den orken som jag inte vet vart jag tog den ifrån och bara krystade.

Klockan 13:43

Kände jag hur smärtan släppte och ut kom min lille pojke, medtagen och skriker. Jag skyndade mig så klart att kolla mellan benen innan BM tog honom och klappade honom på ryggen och jag skymtade allt en liten pung där.

Barnmorskan frågade mig om jag såg vad det var och jag svarade: "En liten pojke."

Då fick jag honom i mina armar, den lilla, lilla människan som jag väntat på i hela mitt liv, han som gjorde mitt liv fulländat.

Övrigt:

Karlskoga förlossning rules! 

Jag fick inte en enda bristning på kroppen under graviditeten och inte en enda jäkla bristning i samband med förlossningen. Underbart!

Det var min förlossningsberättelse det! Lång som sjutton men kanske att någon orkar att läsa den. 

/Petra

Efter gårdagen (som innehöll alldeles för lite sömn och alldeles för mycket bus) spenderar vi dagen i sängen. 

Tycker dock inte att vi borde göra det egentligen eftersom Assar troligtvis kommer att sova dåligt inatt pga att han 

sover för mycket under dagen.

Men i förrgår sov han inget och igår sov han sammanlagt 2 timmar på hela dagen och somande 21 och vaknade 1 på natten och ville ha mat, sedan sov han till 7.35

Det var ju skönt.. men vad växlande det är hur mycket de små liven egentligen sover.

Assars outfit kommer från HM och är ju sjukt söt!

Mammas outfit kommer från... ingen nämnvärd och absolut inte värd att slänga ett öga på!

Här med förklarar jag denna bloggen öppen! 

Jag har ingen aning om vad som jag ska skriva här och vem jag skriver för, mest mig själv och kanske för någon trevlig människa som skulle vilja läsa om mitt liv som Mamma.

Jag fick mitt första barn 22 Fabruari i år. En frisk liten pojke som tillslut fick namnet Assar. 

Vilken total omställning i livet! Jag har 5 yngre syskon och 3 har jag väl mer eller mindre hjälpt till att byta blöja på och skött lite mindre sysslor som man kan göra när man är liten. Men OJ! När du ska göra detta själv!

Skulle du göra fel så finns det ingen där som fixar till det, då får din lilla människa ha blöjan för löst så att den sprattlar av den och det hamnar bajs överallt, men tillslut lär du dig hur den sitter bäst. 

Det är tur att det är lite äckligt att få bajs överallt för då är man ganska ivrig på att verkligen lära sig snabbt hur blöjan egentligen ska sitta.

Jag har inte haft någon nerstämdhet efter jag fött, visst att jag kanske reagerade lite starkt i form av gråtattacker i vissa sammanhang men jag har aldrig tvivat på min kärlek för mitt barn.

Jag älskar honom lika mycket nu som när han kom ut för snart 2 månader sedan, skitarg, blå, blodig, liten och otroligt mycket hår på huvudet.

Det är otroligt hur man kan älska någon så mycket som man precis träffat.

Och älskar honom, det gör jag. Gränslöst mycket.

/Petra